Rapport från årsmötet 2023

I år skulle det bli av. Det var över 40 år sedan jag tog Nortonen till Västerås från Trollhättan. Sol och värme under större delen av maj och det skulle även förbli så över årets årsmöte enligt väderprognosen. Skinande blank både i lack och krom samt nyladdat batteri. Min 71:a Roadster startar på första kicken och mullrar stabilt på tomgång. Det lovar gott.

Jag startar tidigt onsdag morgon den 14 juni mot en avtalad fikapaus hos nortonentusiasterna Åke och Stig Holmlund i Hjo. Den värsta värmen har inte börjat än och det blir en behaglig tur till tonerna av peashooterdämparna. Åke håller på med att renovera en 69:a Commando Sport och vill visa hur långt han kommit. Efter det blev det förstås kaffe och mer mc-ljug. 

Jag kör vidare över Karlsborg, Askersund, Hallsberg och Kumla där jag ser mig tvungen att ta mig ut på motorvägen för att komma förbi Örebro. Jag hade tankat i Karlsborg men nu var det dags igen och det var även dags att äta en bit. Nu kändes det bra stelt när jag klev av bågen och jag förstår att åren har gått när det krävs två försök för att få upp hojen på centralstödet. 

Nej, nu fick det bli närmaste vägen till Västerås och slutstationen Tillberga där jag tänkte hälsa på min yngre syster Lotta och tillbringa dagarna fram till årsmötet i Katrineholm. Torsdagen och fredagen ägnas åt dagsturer i perfekt sommarväder. Jag passar på att köra på gamla mc-stråk som vägen på grusåsen mellan Ramnäs och Hallstahammar vidare ned mot Strömsholm där jag åt en god lunch innan jag fortsatte på den ännu smalare vägen över Rytterne mot Västerås. Möter en och annan motorcykel, mestadels HD och japanska tonfiskburkar. Svårt att urskilja vad det egentligen är för märke. De ser och låter på samma sätt. Visst, en och annan Ducati går att känna igen. Annat var det på 70- och 80-talet då kunde man lätt se vad det var för maskin man mötte.

Lördag morgon och dags att åka till Katrineholm. Jag gör sällskap med Lasse och Lena Camenius  från Kvicksund. Vi tar den gamla vägen över Tumbo och Hällbybrunn i strålande solsken. En välbehövlig fikapaus vid Hjälmaresund innan vi anländer till campingen på Djulö. Fjärde dagen på motorcykel och så stel jag blir. Commandon med originalstyre och original fotpinnar är ingen position som passar mina 190 cm i strumplästen. Tänk på sjuttiotalet, då en dagstur kunde föra en från Travemunde till Basel och att därefter kuska runt på alpvägar i veckor utan att kroppen påverkades i någon högre utsträckning.

Många kända ansikten har redan anlänt och det blir många glada ordväxlingar. Solen pressar på så långkalsongerna åker av och kortbyxorna kommer snabbt på plats. Fjärde gången jag är med på Djulö och det har varit kanonväder alla gånger. 

Årsmötesförhandlingarna kommer igång på utsatt tid kl.15:00 med Klas Wejle, Sture Hernerud och undertecknad Toni Eklund från styrelsen. Vi kan räkna in 25 deltagare, ett något decimerat antal deltagande jämfört med tidigare år. Mötet i stora drag:

• Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret.
• Medlemsavgiften är 250 kr och för utrikes boende medlemmar 350 kr.
• Klas Wejle omvald till ordförande på 2 år.
• Styrelsen informerade om vårt kommande stora evenemang. Den internationella Nortonträffen i Degeberga, Skåne den 10 – 13 augusti 2023. 
• Fråga om vi inte kunde prova andra ställen i landet för vårt årsmöte kom upp. Styrelsen tar upp frågan till diskussion och återkommer i frågan. 

Protokollet i sin helhet och övriga dokument kan du hitta på vår Hemsida på nätet.
https://www.nortonsweden.se under Om klubben och årsmötet 2023. 

Under mötet hopade sig mörka moln på himlen men den tryckande värmen bestod. Mötet avslutades med sedvanlig fika. Efter mötet kunde jag se ovanligt många medlemmar i badkläder på väg mot badplatsen för vattenkylning. Kvällen avslutades med grillning och för de som övernattade kunde det ovanliga ljudet av regndroppar mot plåttak noteras. För egen del så blev det svårt att sova vidare då jag såg en hemfärd i regn framträda i den främre pannloben. Och visst blev det så men först en frukost under tak men ändå utomhus.

De sista deltagarna kom iväg på sina hojar eftersom. Jag gjorde sällskap med Benny Frost från Vretstorp och vi vinkade hej då till Klas som var en av de sista som lämnade Djulö för denna gången. Redan efter 4-5 mil kände jag att mitt allvädersställ inte skulle hålla 30 mil hem. Min Roadster tyckte heller inte om regn utan började misstända ett par mil från Vretstorp. Väl hemma hos Benny och under tak kunde vi konstatera att det kommit in vatten via kablaget till tändningen. Vi tätade med silikon och torkade upp. Efter en kort uppvärmning med kaffe och smörgås från Bennys kök var det dags att dra vidare. 

Jag kom inte många hundra meter innan motorn fortsatte att misstända. F-n också! Kände mig mer som en rodeoryttare än touringåkare. Tankning i Laxå och så vidare, den startade ändå lätt, regnet piskade på och hojen kändes som om att den snart skulle ge upp totalt. Jag fick s.k. flash backs från sjuttiotalet med ett regnigt Schweiz och en LUCAS RITA tändning som heller inte tyckte om regn. Verkar som om Boyer inte är ett dugg bättre!? Speciellt jobbigt i backarna efter Finnerödja där jag fick ge extra mycket gas för att komma upp över huvud taget. Räknade med att komma 18 mil på en tankning. Efter 17 mil och en km från Stallbackabron i Trollhättan kom slutet i form av soppatorsk som grädde på moset. Jag borde tankat tidigare förstås men nu hade hojen dragit mer pga av dålig förbränning och nådde nu inte riktigt fram till macken på andra sidan brofästet. Hade jag bara kommit upp till krönet hade jag kunnat rullat de sista hundra metrarna. Jag fick därför ringa på vakthavande reservdunksofficerer  och kunde med deras hjälp köra hem de sista 5-6 kilometrarna. Regnet slutade och jag var slut och kall. Tänderna skallrade som en argsint skallerorm. De enda ställena som var torra var under hjälmen och fötterna! Nu var det gott att ta en varm het dusch. Slutet gott allting gott. Nu återstår felsökning men det tar vi en annan dag. Tacka vet jag Interstatetanken!

Ha en trevlig sommar folks! Visst behöver vi regn men …

Text: Toni Eklund